Telefonens historia

Att uttömmande berätta telefonins historia finns inte möjlighet till på en mindre hemsida. Inte heller besitter jag den tillräckliga kunskapen. Jag skall dock mycket kortfattat beskriva den utveckling som utgör bakgrunden till de telefonapparater och den kringutrustning som du kan se på mina bilder.

Precis som med många andra uppfinningar har telefonens tillkomst blivit omstridd och redan under 1800-talet drevs åtskilliga patenttvister om de värdefulla patenten.

Frågan är också vilken grad av utveckling man skall kräva för att kalla uppfinningen en ”telefon”.

Den som kommersiellt lyckades lansera sin uppfinning och under sin samtid bli den erkände uppfinnaren av en praktiskt användbar telefon var dock amerikanen Alexander Graham Bell.

Bell lämnade in sin patentansökan i februari 1876 och hade vid denna tidpunkt i praktiken bara uppfunnit en primitiv ”hörlur” som på elektrisk väg hjälpligt kunde överföra tal från en apparat till en annan.

Nyheten om Bells uppfinning och dess tämligen enkla konstruktion spreds som en löpeld över världen och därefter förbättrades snabbt uppfinningen av många andra såsom Watson, Edison, Berliner, Siemens och i Sverige Lars Magnus Ericsson.

Trots att Bell tog ut vissa patent på sin uppfinning kopierade i stort sett alla tillverkare, i alla länder, först hans originalkonstruktion men därefter fortgick utvecklingen längs ett flertal parallella linjer.

Till Sverige kom nyheten om telefonen i vart fall den 30 september 1876 då Dagens Nyheter i en notis rapporterade om en ”telegraf som talar”. Tidningen refererade till en engelsk vetenskapsman som vid en resa i USA hade stiftat bekantskap med den fantastiska uppfinningen som benämndes som en av flera ”vetenskapliga märkvärdigheter”.

De första telefoner som såldes kommersiellt var Bells och de var tillverkade av Charles Williams jr i Boston Det var i hans verkstad Bell hade fått hjälp att tillverka sina första apparater. Telefonlinjen mellan Williams verkstad och bostad anses också ha varit världens första.

En norsk ingenjör från Bergen i Norge förevisade dylika telefoner i Stockholm i augusti 1877. Bla den dåvarande svenske kungen Oscar II fick därigenom möjlighet att pröva uppfinningen.

Två månader senare, den 13 oktober 1877 annonserade Stockholmsfirman Joseph Leja i Dagens Nyheter om att de hade telefonapparater att sälja och att det var ”alldeles nytt”. Men redan i december hade även konkurrenten Numa Pettersson telefoner i sortimentet. Firman begärde 12 kr paret för apparaterna och 8 öre foten för en dubbeltrådig telefonledning. Sannolikt handlade det i båda dessa fall om importerade amerikanska apparater. Vid samma tid annonserade dock en dansk firma om motsvarande tyska telefoner.

I början såldes således telefonerna oftast parvis och var alltså avsedda att monteras som en interntelefonlinje, oftast mellan två olika lokaler i pionjärens egen regi.

Först på hösten 1880 byggdes det första egentliga nätet i Sverige. Det var det sk Bellbolaget i Stockholm som helt var baserat på importerade amerikanska apparater kopplade till en dito gemensam central - en växel – med av bolaget anställda telefonister.

Vidare till Telegrafverkets historia >>


Telefonens historia Att uttömmande berätta telefonins historia finns inte möjlighet till på en mindre hemsida. Inte heller besitter jag den tillräckliga kunskapen. Jag skall dock mycket kortfattat beskriva den utveckling som utgör bakgrunden till de telefonapparater och den kringutrustning som du kan se på mina bilder.
Precis som med många andra uppfinningar har telefonens tillkomst blivit omstridd och redan under 1800-talet drevs åtskilliga patenttvister om de värdefulla patenten. Frågan är också vilken grad av utveckling man skall kräva för att kalla uppfinningen en ”telefon”. Den som kommersiellt lyckades lansera sin uppfinning och under sin samtid bli den erkände uppfinnaren av en praktiskt användbar telefon var dock amerikanen Alexander Graham Bell.
Bell lämnade in sin patentansökan i februari 1876 och hade vid denna tidpunkt i praktiken bara uppfunnit en primitiv ”hörlur” som på elektrisk väg hjälpligt kunde överföra tal från en apparat till en annan.
	Nyheten om Bells uppfinning och dess tämligen enkla konstruktion spreds som en löpeld över världen och därefter förbättrades snabbt uppfinningen av många andra såsom Watson, Edison, Berliner, Siemens och i Sverige Lars Magnus Ericsson. Trots att Bell tog ut vissa patent på sin uppfinning kopierade i stort sett alla tillverkare, i alla länder, först hans originalkonstruktion men därefter fortgick utvecklingen längs ett flertal parallella linjer. Till Sverige kom nyheten om telefonen i vart fall den 30 september 1876 då Dagens Nyheter i en notis rapporterade om en ”telegraf som talar”. Tidningen refererade till en engelsk vetenskapsman som vid en resa i USA hade stiftat bekantskap med den fantastiska uppfinningen som benämndes som en av flera ”vetenskapliga märkvärdigheter”.
De första telefoner som såldes kommersiellt var Bells och de var tillverkade av Charles Williams jr i Boston Det var i hans verkstad Bell hade fått hjälp att tillverka sina första apparater. Telefonlinjen mellan Williams verkstad och bostad anses också ha varit världens första. En norsk ingenjör från Bergen i Norge förevisade dylika telefoner i Stockholm i augusti 1877. Bla den dåvarande svenske kungen Oscar II fick därigenom möjlighet att pröva uppfinningen.
Två månader senare, den 13 oktober 1877 annonserade Stockholmsfirman Joseph Leja i Dagens Nyheter om att de hade telefonapparater att sälja och att det var ”alldeles nytt”. Men redan i december hade även konkurrenten Numa Pettersson telefoner i sortimentet. Firman begärde 12 kr paret för apparaterna och 8 öre foten för en dubbeltrådig telefonledning. Sannolikt handlade det i båda dessa fall om importerade amerikanska apparater. Vid samma tid annonserade dock en dansk firma om motsvarande tyska telefoner. I början såldes således telefonerna oftast parvis och var alltså avsedda att monteras som en interntelefonlinje, oftast mellan två olika lokaler i pionjärens egen regi.
Först på hösten 1880 byggdes det första egentliga nätet i Sverige. Det var det sk Bellbolaget i Stockholm som helt var baserat på importerade amerikanska apparater kopplade till en dito gemensam central - en växel – med av bolaget anställda telefonister.
Vidare till Telegrafverkets historia >>