Telegrafverkets historia

Telegrafverket var en svensk statlig myndighet som kom till år 1853. Syftet var att bygga upp ett telegrafnät för landets bästa när den elektriska telegrafen väl hade uppfunnits.

Vid den tidpunkt när de första telefonerna såg dagens ljus hade Telegrafverket således redan en omfattande verksamhet runt om i Sverige men myndighetens intresse för den nya uppfinningen var litet.

Det var inte många som insåg telefonins potential och på Telegrafverket motsatte man sig inte att de första telefonnäten byggdes upp i privat regi. Myndigheten ansåg först att telefonen, i ett större perspektiv, mest skulle kunna vara till nytta som ett sätt att snabbare kunna befordra telegram.
Det första egna telefonnät som Telegrafverket byggde var ett centralt nät för de olika statliga ämbetsverken i Stockholm 1881. Till detta inköptes ett antal amerikanska apparater av Bell-bolaget.

I takt med att intresset för telefonföreningar växte ute i landet började man dock även på Telegrafverket inse frågans betydelse. Man var särskilt orolig för att telefonnäten skulle bli en konkurrerande verksamhet till telegramtrafiken och därmed vara myndigheten till skada.

Telegrafverket började år 1881 att erbjuda allmänheten att koppla upp sig på enskilda linjer till närmaste telegrafstation och året därpå byggdes de första allmänna statliga näten i Härnösand och Uddevalla.
År 1883 började staten, genom Telegrafverket, att köpa upp de enskilda näten. Först på tur stod Malmönätet som var en Bellförening. Därefter byggdes ett första nät i Lund samtidigt som det redan befintliga nätet i Landskrona togs över.
Det dröjde inte länge innan Telegrafverket hade större delen av Skåne i sin hand med undantag av telefonföreningen i Kristianstad som länge kämpade emot uppköp.

Till slut blev de enskilda telefonföreningarnas situation ohållbar och i och med att Stockholms Allmänna Telefon köptes upp av staten 1918 var all telefonverksamhet i Sverige att i praktiken betrakta som ett statligt monopol. De enskilda abonnenterna behövde inte längre ha dubbla apparater för olika nät, som i vissa fall hade varit nödvändigt.
Det blev därigenom enklare och enhetligare att ringa till den mindre del av befolkningen som hade råd att ha telefon men i gengälld var den idealism och priskontroll som telefonföreningarna och de enskilda bolagen ofta hade inneburit ett minne blott.

Vid denna tidpunkt fanns redan en omfattande inhemsk teleindustri, både privat och i Telegrafverkets egen regi, och den tekniska utvecklingen höll på att med stormsteg fjärma sig från de första pionjärernas tid.

<< Tillbaka till Telefonens historia Vidare till Öller & Co. >>