Pionjäråren

Den 14 november 1878 levererade Ericsson enligt den egna bokföringen de första telefonerna. Kunden Bredenbergs fick betala 55 kr för ett par magnettelefoner med signaltrumpeter.

Dessa telefoner var direkta kopior av en något moderniserad magnettelefon från tyska Siemens & Halske. Siemensapparaten var större och mer komplicerad än en Bell-telefon och de tidigare nämnda experimentexemplaren. Den innehöll en hästskomagnet istället för en stavmagnet. Konstruktionen var dyrare men gav bättre prestanda. Ericsson gjorde heller aldrig någon hemlighet av att han tillverkade telefoner efter den tyska firmans modell.

Ericsson tillverkade vad man vet minst 400 magnettelefoner av detta slag under åren 1878-1883. Utförandet kan huvudsakligen hänföras till två olika modeller, den ena med ett skal av trä och den andra med ett läderklätt metallhölje. Både modellerna var mycket snarlika Siemens motsvarigheter.

Under år 1880 konstruerade Ericsson en ny mikrofon som kom att kallas spiral-mikrofon och samtidigt hade även en mindre magnettelefon, lämplig som hörtelefon, tagits fram. Dessa båda någorlunda självständiga konstruktioner blev grunden för de telefoner som firman producerade under första hälften av 1880-talet.

Problemet för oss samlare och historiker idag är att dokumentera vilka olika modeller som egentligen har tillverkats under pionjäråren då Ericsson först år 1886 gav ut sin första produktkatalog. I katalogen finns en bordstelefon och en väggtelefon avbildad men utvecklingen hade då redan sprungit förbi flera telefonmodeller som vid katalogens tillkomst inte längre producerades.

Ericssons egentliga genombrott som telefontillverkare kom i februari 1881 då en nybildad telefonförening i Gävle officiellt valde apparater från Ericsson till sitt första nät. Kort därefter gjorde telefonföreningen i Bergen, Norge samma val. Firman var således redan nu ett exportföretag.

Den apparat som abonnenterna i Gävle beställde var det som kan anses vara firmans första kompletta telefon. Väggapparaten hade både ringklocka, spiralmikrofon och hörtelefon samt inbyggt utrymme för batterier. Modellen var galvanisk (batteridriven) dvs utan induktor.

Snabbt följde flera nya varianter på samma koncept bl a firmans första egentliga bordstelefon, den sk Liljan.

<< Tillbaka till LM Ericsson

Vidare till Världsföretaget >>


Pionjäråren Den 14 november 1878 levererade Ericsson enligt den egna bokföringen de första telefonerna. Kunden Bredenbergs fick betala 55 kr för ett par magnettelefoner med signaltrumpeter.
	Dessa telefoner var direkta kopior av en något moderniserad magnettelefon från tyska Siemens & Halske. Siemensapparaten var större och mer komplicerad än en Bell-telefon och de tidigare nämnda experimentexemplaren. Den innehöll en hästskomagnet istället för en stavmagnet. Konstruktionen var dyrare men gav bättre prestanda. Ericsson gjorde heller aldrig någon hemlighet av att han tillverkade telefoner efter den tyska firmans modell. Ericsson tillverkade vad man vet minst 400 magnettelefoner av detta slag under åren 1878-1883. Utförandet kan huvudsakligen hänföras till två olika modeller, den ena med ett skal av trä och den andra med ett läderklätt metallhölje. Både modellerna var mycket snarlika Siemens motsvarigheter.
Under år 1880 konstruerade Ericsson en ny mikrofon som kom att kallas spiral-mikrofon och samtidigt hade även en mindre magnettelefon, lämplig som hörtelefon, tagits fram. Dessa båda någorlunda självständiga konstruktioner blev grunden för de telefoner som firman producerade under första hälften av 1880-talet. Problemet för oss samlare och historiker idag är att dokumentera vilka olika modeller som egentligen har tillverkats under pionjäråren då Ericsson först år 1886 gav ut sin första produktkatalog. I katalogen finns en bordstelefon och en väggtelefon avbildad men utvecklingen hade då redan sprungit förbi flera telefonmodeller som vid katalogens tillkomst inte längre producerades.
	Ericssons egentliga genombrott som telefontillverkare kom i februari 1881 då en nybildad telefonförening i Gävle officiellt valde apparater från Ericsson till sitt första nät. Kort därefter gjorde telefonföreningen i Bergen, Norge samma val. Firman var således redan nu ett exportföretag. Den apparat som abonnenterna i Gävle beställde var det som kan anses vara firmans första kompletta telefon. Väggapparaten hade både ringklocka, spiralmikrofon och hörtelefon samt inbyggt utrymme för batterier. Modellen var galvanisk (batteridriven) dvs utan induktor. Snabbt följde flera nya varianter på samma koncept bl a firmans första egentliga bordstelefon, den sk Liljan.
<< Tillbaka till LM Ericsson		Vidare till Världsföretaget >>